Vital
Weekly 513 (Feb. 2006)
IVAN PALACKY & VJ VERA LUKASOVA aka CARPETS CURTAINS (DVD by Errant
Bodies); JARROD FOWLER - TRANSLATION AS RHYTHM (CD by Errant Bodies)
First I must apologize for not writing correctly the names of the two
artists mentioned above. They require dashes and other marks that I
do not have readily available in plain text. Secondly I must state that
I was very pleasantly surprised by this release. The DVD contains five
tracks, all with a very strong minimalist approach to sound and image.
Main concern of both artists, Ivan Palacky the musician and Filip Cenek
(aka Vera Lukasova) is the play with mistakes occurring during live
situations or the glitches originating from flaws in hard- or software.
This underlying concept is expressed very minimally, with a keen sense
of spacing and timing and plenty of attention to detail. The music is
very quiet, with lots of (near) silences, giving enough space to the
imagery to stand on its own. The same thing can be said the other way
around: Cenek's visuals are quiet and evocative textures based on almost
negligible scenes from daily life with enough space for the music to
be worth listening to. So maybe audiovisual collaborations are the future
after all...
So, yes, this is something different: a conceptual artwork relating
to music and music practice, seen from a philosophical and percussive
perspective. Fowler's disc is a hermetic universe of thoughts about
music and its practice expressed in sound. Interesting? Hell yes! Difficult
to understand and get into? Hell yes! I just had to check out his site
(www.jarrodfowler.com) and learn more. Did I? Hell no! So, what have
we here? We have serious art, packed in a normal CD case, presented
to the public as music. Is it? You tell me!
But it is certainly enticing en gets on one's nerves... (MR)
Infratunes
(March 2006)
Artiste proche de collectifs d'art conceptuel comme Art & Language,
ami de Joseph Kosuth, musicien à la production proprement terassante
en termes de quantité (un disque par mois au moins pour 2005),
Jarrod Fowler publie des disques comme on remplit des carnets de notes,
des disques qui sont autant de notations théoriques sur les problèmes
musicaux les plus abstraits.
Obéissant à une logique rigoureusement abstraite et sérialiste,
voici l'état des recherches de Fowler sur le rythme. Translation
as Rhythm se propose de traduire un ensemble de perceptions sonores,
de signaux, de textes (le Tractatus Logico-Philosophicus de Wittgenstein
y passe) en perceptions rythmiques. Ce peut-être sous forme de
structures périodiques ou apériodiques réduites
à un simple battement périodique ou pas, donc, sous forme
de voix retraitées, des listes de chiffres égrainés,
des drones ou des field recordings, ou des sons de synthèses
écoulés à doses homéopathiques et spartiates.
Dans sa rigueur et son économie extrêmes, Jarrod Fowler
s'oriente vers une raréfaction sonore et théorique qui
rend cette œuvre particulièrement difficile : à la
manière du livre de Wittgenstein cité plus haut.
Travail théorique oblige, mieux vaut fréquenter assidûment
le livret et ses textes pour entrer dans cette chapelle théorique
et conceptuelle qui s'occupe davantage de pratique musicale que de musique,
dans une perspective qu'on trouvera soit extrêmement sérieuse
et intelligente, soit (un peu) auto-tripotteuse. Le premier qui fait
une blague sur l'art conceptuel a perdu.
Chroniqué par Johnny One Shot (http://www.infratunes.com)
www.chaindlk.com
(30 March 2006)
Rated: 3.5 out of 4 stars
Remember, when we deal with Errant Bodies' releases you've always to
take for granted we're dealing with unconventional objects in the most
noble sense of its meaning. Right lately I've read that great book +
cd they did on Christof Migone's works, but Labelle gives another audio
exhibit confirming the initial statement I've written makes sense. Jarrod
Fowler's work is "rhythmical", yes, that's something you can
ear with your own hear as you will play these rhythm borne out of digital
skip like in the first and in the fifth tracks, after that this audio
"experience" features parts of synthesized vocals dealing
with the subjects of the tracks the composer has performed (tracks two
and four). Oh sure, there's also your beloved white noise and you can
also find the "dear old" field recordings, but the fact is
that's a real pain in the ass to review the "music" of a record
where the booklet and the concept are indivisible from the "musical"
(in the most abstract but at the same time most "real" sense)
content. For those who have not understood it yet: this cd is based
on studies, thus I think you/we've to view it as a performance or sorry
for the repetition: a study. Being the mind-tripper-frigid-nerd I'm,
I've found it a pleasant listening/reading since I've happened a few
times to read/hear text files translated into audio files, and with
references like Cage, Satie, Platone it's easy to be saduced by the
concept, you know...The fact is this cd like many other listenings like
it goes beyond simple criticism and apart from the performative judgment
every other aesthetical consideration becomes useless and above al subjective.
Review by Andrea Ferraris
www.musiklandet.se
(07 April 2006)
Kinesisk vattentortyr på skiva
Det är bara att slå fast direkt: Jag avskyr den här
sortens självutnämnda avantgardister. Att vara ambitiös
och vilja utmana sina lyssnares sinnesbild av "musik" kan
självklart vara något väldigt spännande men det
krävs också att det finns någon slags konsistens strax
under pretentionernas yta. Det kan vara den vackraste av melodier under
en tjockt lager oljud eller en rytm som ter sig ogreppbar tills dess
att allt faller på plats eller ingenting alls faller på
plats. Bara det finns någonting som intresserar, någonting
att greppa tag i.
Det första spåret på Translation as rhythm klockar
in på 37 och en halv minut. Den består av ett långsamt
och monotont knäppande. En enda knäppning, sen tystnad i 5
sekunder, sedan en knäppning till. Under de 37 minuternas gång
händer absolut ingenting mer utöver detta förutom att
pauserna mellan knäppningarna någon gång blir lite
längre. Förstår ni hur mycket bra musik som hade fått
plats på aluminiumdiscens första halva? Spår nummer
två består av en digital röst som jag ärligt talat
skiter blankt i vad den säger. Tredje spåret är vi tillbaka
till knäppningarna och så håller det på. De digitala
knäppningarna framför inte ens några intressanta rytmer
utan hamrar bara långsamt, långsamt på pulsen utan
att någonting händer vid sidan om. Crescendot nås när
Jarrod Fowler utforskar det ytterst spännande fenomenet stereoljud.
"Wow, killen kan spela upp knäppningar i en högtalare
åt gången!" hade någon säkert ropat på
230-talet före Kristus men jag är inte ett dugg imponerad.
Jag hade kunnat sätta min mormor vid Fruity Loops och hon hade
kunnat slänga ihop precis samma grej som Fowler inom loppet av
en minut med den skillnaden att min mormor inte dragit ut på det
i 37 och en halv minut.
Translation as rhythm är inte musik. Translation as rhythm är
inte ett spännande ljudkollage. Det är kinesisk vattentortyr
på skiva. Det är nästan så att man vill hälsa
på Jarrod Fowler och fråga honom vilka syften han anser
att albumet har. Vad svaret än skulle bli förtjänar han
en örfil. Så provocerande innehållslös och dålig
är nämligen Translation as rhythm.
by Alex Regnér
Neural
(April 06) Territori di confine, dove la musica è estremamente
connessa con altre discipline, in un connubio denso di frequenze minime
ed astratte, filosofia ed arte concettuale. Una ricerca che non conosce
compromessi, focalizzata ci sembra più sulla metodologia e sulle
strutture intime delle associazioni, dei linguaggi e dei possibili rimandi
che non sulla semplice e diretta fruizione. L'assoluta e scarna presenza
di matrici ritmiche, i click, gli sparuti inserimenti noise, i droni,
i momenti testuali e le field recording rimangono marginali nella sostanza
artistica di questo complesso lavoro, influenzato dalle teorizzazioni
di Wittgenstein, Satie, Cage e Kosuth. A chi voglia deliziarsi è
consigliabile la lettura del booklet allegato: non sempre il piacere
deriva da troppo facili soluzioni ma a volte purtroppo anche il contrario
non è garanzia d'efficacia.
Aurelio Cianciotta
http://www.neural.it/rec/jarrodfowler_translation.htm
Music
Scan (May 06)
Sich "Translation As Rhythm" mit den Kriterien einer "musikalischen"
Veröffentlichung anzunähern, macht angesichts des abstrakten
Charakters des Klicken und Klackens auf dieser CD reichlich wenig Sinn.
Vielmehr sollte man hier den konzeptionellen Überbau und die nur
dadurch erhoffte Legitimation betrachten, die sich bei Jarrod Fowler
weit in die Bereiche der Soundkunst erstreckt. Die Arbeit Fowlers nimmt
direkten Bezug auf Menschen wie Ludwig Wittgenstein, Erik Satie, John
Cage, Joseph Kosuth oder James „JLIAT" Whitehead, die durch
eine Form des numerischen Sequenzing in periodische und aperiodische
Reihen beziehungsweise Strukturen gebracht werden. Dazu gesellen sich
numerische Listen, Speech Synthesizer, Noise Drones und Field Recordings.
Wirklich anhören lässt sich das Ganze nur mit einer Menge
guten Willen und der Erkenntnis, dass hier wieder einmal die konzeptionelle
Grundlage das Einzige ist, das das Interesse an „Translation As
Rhythm" aufrechterhalten kann. In einem akademischen oder musealen
Kontext macht dies sicherlich Sinn. Auf der heimischen Couch allerdings
doch eher weniger.
http://www.music-scan.de/Templates/reviews_team.php?id=6595
